Första advent, kommit snabbt i år känns det som, det är ju egentligen bara några veckor kvar till jul nu.

Verkar som om vi fått ett himla otäckt oväder, istället för snö kanske...   

Här i Blekinge ska det ju visst inte vara så himla farligt. Men det låter inte alls roligt utanför fönstren, det måste jag säga.

Jag har rört ihop en pizza, ska ju bara till lite mjöl, olja, salt och bakpulver och mjölk till degen, enkelt och snabbt gjort och sedan lägga på lite av resterna i kylen som topping. Hade faktiskt hellre velat baka lussekatter, men tänker verkligen inte traska ner till affären i det här ovädret. Så det blir pizza och en förhoppning om att jag inte får strömavbrott, lyset i vardagsrummet blinkade till för en stund sedan, inte för att jag är mörkrädd, men jag planerar att sitta här i soffan och läsa medan jag äter och det går inte i skenet från några värmeljus direkt.

Mina katter har tråkigt i dag, de vill inte vara ute i blåsten och det är lite ont om kattleksaker för tillfället, eller några stycken kattleksaker finns det ju faktiskt, men snarare så tycker de inte att leksaksmöss är så särskilt roliga längre. Så de ligger i sofforna och ser uttråkade ut.  

Har uträttat ganska mycket i dag, städat undan lite, gått och hämtat ett paket från Ellos... Japp, jag har varit o beställt igen... men till mitt försvarr så trodde jag det var nödvändigt. Det skulle ju bli en kall snörik vinter igen, det sades att det skulle bli så under hela hösten ända fram tills nyligen, då jag hade beställt ett par curlingkängor, sedan någon dag efteråt så stod det i tidningen att det tvärt om skulle bli en mild vinter i år.... hm.

Men men, bara för att det inte blir någon snö så betyder det inte att det inte blir halt och kallt, då kommer det kännas skönt med ett par regäla vinterkängor på fötterna.

Jag blev ju förkyld, inte särskilt roligt, nu två veckor senare så börjar jag känna mig okej igen.  Jag blev sjuk typ tre dagar efter att jag suttit i samma bil som min förkylda lillebror, så jag vet ju vem som är skyldig till detta fjorton dagars lidande  . Det är den våldsamma hostan som tar sådan lång tid att bli återställd från, den är fortfarande inte borta helt, men jag är inte "sjuk" längre.Tre fyra dagar av halsont, feber, frossa och snuva kan man stå ut med, men att sedan därefter i över vecka hosta tills ryggen värken, halsen svider och man tror att lungorna är på väg upp genom luftrören är inte särksilt kul.

Det behöves en ordentlig grundrengöring sedan här i lägenheten, så i går drog jag fram dammsugare och skurhink och intalade mig att jag städade ut förkylningen, vilket det faktiskt kändes lite som om jag gjorde.

Trots städningen i går så behövde jag ta ett tag ute i köket i dag, katterna är sådana grisar med sina matskålar, jag tycker alltid att en stor del av deras mat ligger kvarglömt på golvet runt matskålarna. Den endå gången faten är kliniskt rena är när de får tonfisk- då lämnar de inte kvar den allra minsta lilla smula.  

Jag hade faktiskt en sådan tur i dag att jag lyckades få tvättstugen nu på eftermiddagen, två veckors tvätt fyllde upp tvättkorgen ganska bra. Så nu är det avklarat, nu har jag två timmars lugn o ro.

Sedan skulle Sofie komma över en runda efter kl 18.

Först så kände Inge att han inte orkade åka ner dit (förkyld), men i sista stund så ändrade han sig och sedan kom Kristian på att Inge inte kan gå med samma vinterjacka en vinter till (vilket han nog har rätt i). Så det blev att åka runt till alla ställen i stan som kunde tänkas ha billiga vinterjackor, många ställen har ju billiga vinterjackor - men inte i stora storlekar. Så det blev att dem gick in på Dressman tillslut och Inge fick en dyr tidig julklapp av sin lillebror. 

Han skojade och sa det till Inge att vi skulle bränna hans gamla jacka i en stor ceremoni, uppe på en kulle nånstans med ett stenaltare.  Med gregorian munkar som mässade i en stor procession upp mot altaret där hans gamla "A-lagare- jacka" sedan skulle brännas. Han har typ tjatat på Inge i säkert två år att han måste kasta jackan och köpa en ny, men han har inte ansett sig ha råd.

Därefter fortsatte vi ner till Yngsjö där mamma och Gammelsmurfen och deras hundar och katter stod och väntade ute i trädgården när vi kom.

Vi bjöds på en jättegod lunch, rödbetssoppa, jag blev glatt överraskad det var alldeles otroligt gott!

Sedan var det fika ( jag hade med mig en påse av mina muffins) och mamma hade bakat en jättegod sockerkaka. Efter fikat blev det en runda ner till stranden. Mamma har ju skaffat sig en hund till, Arwin, lite konstigt namn på en hund kanske, men jag blev väldigt förtjust i den. Fast det är klart, i jämförelse med deras andra hund så är ju vilken hund som helst som inte morrar och hugger efter en alldeles fantastisk.

När jag kom hem sedan, ganska sent på eftermiddagen så var jag väldigt trött faktiskt, efter all frisk luft skulle jag tro. Jag hade inte smugglat med mig Arwin hem, men det var nära.... ibland tänker man att det kanske skulle vara en bra idé att skaffa hund. Man skulle bli tvungen att gå långa promenader varje dag och all den friska luften och motionen hade varit bra. Men jag tycker inte att man ska ha hund i lägenhet och sedan är det ju det där med att man måste plocka upp efter dem ute och hundar är så väldigt krävande. Sedan så är jag ju inte en hundmänniska heller. Men synd man inte känner någon som har hund, jag hade blivit en jättebra

hund- promenerare tror jag.

Det var lördagen det.

Ett medelålders par bestämde sig för att fira sin bröllopsdag på samma hotell som dem haft sin bröllopsnatt på, så de beställde en resa till Florida och bokade ett rum där. Maken som var ledig några dagar tidigare än sin fru åkte i förväg för att fixa till det tills hon skulle komma. När han kommer till hotellrummet så ser han att det finns dator och internet så han bestämmer sig för att skicka iväg ett mail till sin fru, men det blir något fel på mail-adressen så någon annan får det.... 

Samtidigt någonstans kom en nybliven prästänka hem från sin makes begravning. Hon kom på att hon skulle kolla om hon fått något kondoleans mail och satte igång sin datorn.

En stund senare kom sonen hem för att se hur det var med hans mamma och finner henne liggandes på golvet framför datorn, avsvimmad. Han kollar vad som står på datorskärmen och läser följande:

"  Hej älskling, jag är framme nu och resan gick utan problem. Här är väldigt fint och modernt, vi har till och med internet och datorer. Jag ska ha allting färdigt när du kommer hit i morgon. Hoppas du får en lika problemfri resa som jag.  Det är väldigt varmt här nere.

Puss och kram.

Din make "

Torsdagen blev en riktig bakdag. Började med att jag tänkte att jag kunde baka lite bröd, när jag ändå hade en oöppnad 2 kg påse mjöl i skafferiet. Först tänkte jag göra frallor, men det blev tekakor istället sedan på slutet.

      Är ju så himla lätt egentligen att baka bröd. Varför gör jag inte det oftare?

Sedan när jag ändå var igång så blev det en plåt med muffins. Behöver kanske inte påpeka att jag hade köpt en Xtreme-cola, så all den extra energin gjorde lite skillnad. 

Fredagen fortsätter. Blev lite stressigt där en stund. Jag kom efter många om och men i väg till graven sedan, fast jag upptäckte ju att någon stoppat på sig min tändare sist jag hade fest, så jag fick gå ner till frukthuset och köpa en ny, sedan iväg till kyrkogården och tända och sätta ljuset i lyktan och sedan hem igen.

Hade lite tid därefter att varva ner sedan, innan det var dags att åka in till stan. Det stod nämligen middag ute hos Anna i kväll på schemat.

Jag tog med mig några små cupcakes, hade ju haft något av en bakdag i går, så några muffins kunde jag ju göra i ordning och ta med mig när jag ändå hade en hel del av den varan.

Sedan mötte jag upp med Sofie och Jarie inne i stan och därefter åkte vi i deras bil ut till Anna där det vankades en delikat middag.

      Stackars Sofie började bli förkyld.

Efter middagen spelade vi ett spel.

      Det var roligt, även om vi avslutade tidigt för Sofie började må sämre, vilket kommer att betyda att när hon är frisk igen i morgon eller i övermorgon, så kommer vi andra att insjukna och vara totalt golvade i över en vecka. Bort bort baciller.....

Glömsk eller?

Ibland blir man irriterad på sig själv. Tanken var att jag skulle ta med mig ljus till grav-lyktan och yngsta brorsan skulle köpa kransen. Men nu i dag så ringde lillebror och undrade om jag kunde lägga ut för kransen tills i morgon för han kunde inte ta sig dit i dag, o visst det gick ju bra. Jag bor ju ändå så nära. Så jag gör mig i ordning och går ner till blomsterkiosken och kyrkogården och köper kransen och lägger den på graven samt plockar bort lite löv, men tror ni inte att jag glömt ljuset till grav-lyktan? Grrrrr

Då blir man irriterad på sig själv. Nu är jag tvungen att gå dit ner igen. Ska bara sitta en stund och dricka min cola och varva ner. Skulle velat ha mer koll på saker och ting  .

Läste det att vi tydligen beräknades gå över till sju miljader människor nu i går natt efter tolvsnåret.

Aftonbladet visade en bild på ett nyfött barn som visst var (ett av flera) utpekade barn som sägs vara nr 7miljarder. Flera länder har självklart utropat att just i deras land har detta barn fötts.  Egentligen är det ju omöjligt att säga säkert när det barnet föddes, med tanke på att flera U- länder saknar folkbokföring. Men visst, det är väl bättre att ha ett ansikte på nr 7 miljarder i media än att det bara skrivs/sägs att "någonstanns i världen föddes barn nr 7 miljarder i natt". 

Sedan är det ju faktiskt så att vi är alldeles för många här på jorden. Så egentligen ska man nog inte fira att vi ökat ännu mer i befolkningsmängd. Nu påstods det visst att vi inte kommer att bli mer än tio miljader, för när vi kommit så långt så kommer alla att ha förstått att man inte kan föda mer än 2 barn var. Tydligen så skulle två barn bli medeltalet i världen redan under senare halvan av 2010 talet, sedan så skulle befolkningsmängden fortsätta öka ett tag till, men saktare och sedan stabiliseras runt 2100 och stanna på 10 miljader . Men jag vet inte, möjligen är det kanske önsketänkande, om alla kvinnor sätter stopp vid 2 barn så blir det kanske så. Men vi vet alla att det finns många barnkära människor som vill ha fler än två barn. Så vad är viktigast, att X har rätt att sätta 8 barn till världen eller att vi inte överbefolkar jorden och därmed uttrotar mänskligheten?

Sedan är det en del som påstår att vi kan försörja alla, problemet är istället att resurserna är så skevt fördelade. Den maten vi här i väst kastar bort varje dag skulle kunna föda hela U- världen, eller vad de nu brukar säga och visst, det kan kanske stämma, men det är snarare en liten del av problemet, eller ett annat problem som inte riktigt har med saken att göra. För det handlar ju inte bara om att vår överbefolkade jord ska ge alla mat på bordet, dessa människor ska ha någonstanns att bo, ett jobb och allting de kommer att behöva under en livstid i form av kläder, prylar o s v.  Det är ju redan nu så att skogar skövlas och åkermarker urarmas i vissa delar av världen, hur tror ni det blir när vi är uppe i åtta miljader eller nio? Tänk på att vi gick från 6 miljader till sju på bara 12 år. Vi är där snabbare än ni tror.

Så fortsätt klaga på oss här i väst, (tror till och med att man brukar varna då och då om att det faktiskt föds för lite barn här i sverige). Men farorna med överbefolkningen är ändå vårt fel av någon anledning, inte de överbefolkade, outbildade U-länderna där kvinnorna föder åtta barn och måste slita ont hela dagen och ändå inte ha råd att ge alla mat för dagen. 

Det är litegrann som att vi här håller en okej folkmängd så vi har råd att ge alla mat, de där borta av olika anledningar gör det inte, men det är ändå vårt fel att de svälter? Nu är frågan mer komplicerad än så, jag vet, det är en extrem förenkling av problematiken i den delen av världen. Alla deras problem skulle inte lösas av p-piller men deras liv skulle bli lite (kanske mycket) enklare.

Sov länge i dag, av förklarliga skäl, men jag var inte bakfull i alla fall. Lite trött bara. Brossan hade slaggat över på soffan, så vi åt en sen frukost... eller brunch kanske. Han såg värre ut än jag kan jag säga.

Jag lagade till lite bacon och stekte ägg och te.

Därefter gjorde vi oss i ordning och gick en runda, andades lite frisk luft och jag kände att jag verkligen piggnade till av bara det. 

Ingo hade tänkt åka hem sedan, men det blev att vi åt middag på eftermiddagen, vi gick inom Willys och jag köpte ett paket Stinas kyckling och sallad. Kycklingen sköter ju sig själv i ugnen och efter att jag strimlat salladshuvudet och hackat tomaterna så tittade vi på en Sherlock Holmes film medan köttet tillagades. 

Inge hade mycket att prata om som vanligt så klockan var över sju innan han åkte hem. Sedan har jag plockat undan lite här hemma och nu suttit vid datorn en stund.

Det var mer eller mindre söndagen.

Hade ju Halloween- festen i går, för femte året i rad när jag räknade efter. Hade för mig att det var för fjärde gången  , men det stämde alltså inte, Scary-party nr 5.

Det har blivit vår lilla tradition i vänskapskretsen, att sista lördagen i oktober-månad tillbringar man hos mig, med en galen och rolig halloween- fest.

Det började som vanligt med att vi slog oss ner (i min nya soffgrupp) och tog oss en eller två drinkar och pratade lite om livet i allmänhet, som de ansvarsfulla och ordentliga vuxna vi är (med kanske en liten barnslig kärna längst in).

Sedan efter X antal drinkar så blev det så här...

Efter ännu flera.....

Allt som allt en väldigt rolig och töntig och galen Halloween, precis som det ska vara ...

Halloween 2011

Ska ha halloweenfest nu i kväll, otroligt hur mycket jobb och slit det blir, man känner sig ganska slut innan allting hunnit börja. Det är ju så man ska känna sig efter festen, inte före. Ska äta lite mat nu och sedan ta en välförtjänt tupplur, annars lär jag inte alls behöva klä ut mig till festen för jag skulle nog se ganska zombie-lik ut ändå.

Annars älskar jag halloween, det är då vi vuxna kan bete oss som barn igen, klä ut oss i roliga utstyrslar, äta hur mycket godis vi vill och dricka (okej det gjorde vi kanske inte när vi var små) oss lagom fulla och bara ha roligt och fjanta oss hur mycket vi vill. 

Jag fick mina nya möbler i går, en jättesnygg och skön soffgrupp och en stor spegel. Är jättenöjd och så himla glad över det. Hade ju fått stå ut med den gamla soffan så länge, alldeles söndersliten med stoppning som stack ut och allting. Men nu är den borta  . ÄNTLIGEN.

Jag har massakerat en gammal vit blus och duttat på fejk-blod och använt grå och svart ögonskugga för att få den att se smutsig ut. Kändes ganska terapeutiskt att få gå lös på den med en kniv måste jag säga  . Så får jag bara hoppas att fejk-blodet torkar innan festen, för annars lär det nog kännas lite obehagligt att ha den på sig.  Så får vi se resultatet sedan. Blir nog en hel del roliga bilder som läggs upp här i morgon skulle jag tro.  

Läste en grej på aftonbladet, en branchorganisation "consumer electronics", listar varje år de mest önskade julklapparna bland vuxna i USA. Vanligen toppar dessa två önskningar listan, nämligen "fred på jorden" och "lycka", men nu har de ramlat ner och fått lämna plats för "kläder" och "Ipad". Nu var ju detta i USA, men jag tror ändå att det är ganska talande för resten av världen också. Men jag menar inte med det att folk skulle blivit mer giriga och ego sedan förra året, som säkert artikeln lite grann var ute efter att vinkla.

Utan jag kommer mera att tänka på när jag gick i lekskolan för en himla massa år sedan och lärarinnan frågade oss alla vad vi allra helst önskade oss i hela vida världen och vi barn fick svara i tur och ordning och gav de mest fantasifulla svar, alla tänkte efter vad de verkligen skulle vilja ha mest av allt. Sedan kom frågan till någon liten storögd guldlockig skitunge som verkligen hade sina "beauty pagent" svar på lager och svarade "Fred på jorden". Sedan vad det liksom inte roligt längre, man märkte det på dom som inte svarat ännu och på de som redan meddelat att de önskade sig en ponny eller att bli inlåsta i en godisaffär alldeles ensamma, att deras önskan inte var så speciell längre. Jag minns inte mycket från när jag var 6 år gammal och jag minns inte vad jag själv önskade mig, men jag minns så glasklart än i dag hur "det roliga" försvann ur leken och den lilla docksöta klasskamraten som svarat satt där med sitt lite självgoda leende, om nu en 6åring kan le självgott?

Men när det gäller den där listan, så kan det ju faktiskt vara så att med det ekonomiska läget i världen och framför allt i USA så är behoven hos folk lite mer jordnära för tillfället, om man tänker på att "kläder" faktiskt toppar listan. Att folk sedan vill ha antingen en ipad eller en bärbar dator på andra och tredje plats har kanske med det att göra att en dator faktiskt är ganska nödvändig för de flesta nu mera.

Sedan, vi är alla vuxna här, vi vet alla att vi har större chans att få önskan om en Ipad uppfylld än önskan om världsfred. Inte för att en Ipad toppar min lista, tycker att det är en ganska onödig manick. Sedan när det gäller lycka så är det ett ganska tillfälligt tillstånd och det är det som gör det så speciellt, det kommer och går, har olika betydelse för alla. Att alltid gå omkring och vara lycklig 24/7 vore ett allvarligt tecken på sjukdom eller hjärnskada, så det ska vi kanske inte önska oss heller.

Folks önskelista 2010                 2011      

1 Fred/Lycka                              1  Kläder

2 Bärbar dator                           2  Ipad

3 Ipad                                        3  Bärbar dator

4 Kläder                                     4  Fred/Lycka

Sedan, en uppmaning till alla er som önskar er världsfred, önska er något totalt onödigt istället och arbeta för världsfred. Önskningar ger oss inte en bättre värld.

I dag känner jag mig väääldigt trött och seg. Har inte blivit så mycket gjort. Jag kom iväg till läs-gruppen i alla fall, trodde inte jag skulle göra det faktiskt. Hade ju planerat att stiga upp vid nio i dag, men efter att ha fått gå upp minst en gång i timmen för att släppa in och ut katterna hela natten, så var jag inte direkt pigg och alert när alarmet på mobilen väckte mig. Låg kvar tills kl var över 10.

Jag bara måste lära av katterna vid att hålla på så där. Men det handlar ju självklart om att vara konsekvent. De är vana vid att om de skrapar på det fönstret så kommer matte och släpper ut dem . 

Mitt eget fel med andra ord.

I alla fall så kom jag i väg, tog med mig var sin av mina nybakta muffins och bjöd gruppen. Kändes skönt att komma ut och andas frisk luft. Men jäklar vad kallt det hunnit bli sedan vid kl fyra då jag begav mig hemåt, huttrade nästan kändes det som.

Är nästan klar med halsduken, ska bara fästa trådarna så är jag helt klar. Ska börja sticka en matchande mössa nu här näst. Blivit väldigt mycket handarbete på sistone.  Men det hör ju årstiden till.

Nu är det bara några få dagar kvar tills min Halloween- fest, på lördag smäller det.      

Ska bli kul. 

I dag kom Anna över på en fika kl 13, hon skulle iväg sedan på ett ärende vid 15, så vi satt och pratade en stund, diskuterade allvarliga samhällsproblem, något vi absolut inte gjorde var ju att skvallra som två kaffekärringar.

Jag bjöd på nybakade björnbärsmuffins med frosting.  

Efter fikat så gick vi en liten runda och sedan passade jag på att åka in till stan och köpa mer garn och ta ut pengar till ett busskort.

Väl hemma nu så tänker jag placera mig framför datorn och titta lite på free- tv sidan och plocka fram stickningen.

Söndag.

Sov aaaalldeles för länge i dag, tänker inte tala om hur mycket klockan var när jag väl steg upp, är alldeles för pinsamt.  

 Sofie kom över på en fika vid kl fyra, det blev lite prat om allt mellan himmel och jord. Sedan en promenad ute i naturen, synd bara att jag inte tog med mig kameran för det är ju så himla fint ute just nu när löven fått färg.

Det är den där väldigt korta och lite magiska perioden när trädkronorna står i brand och det är kallt ute men inte kallt  och man kommer att tänka på alla sagor om troll och magiska skogar man hörde som barn.  Men men...

Efter promenaden så gick vi till Willys- pantaholmen. Hade ju egentligen planerat att handla i fredags, men det var inte direkt praktiskt att storhandla just då när det blev sig att vi skulle ut till Inge sedan efteråt och just då så var ju tanken ursprungligen att vi skulle gått ut till Spandelstorp, vilket inte direkt gått med en massa kassar. Därför så var det lite som jag behövde handla hem då i dag .

Något som jag verkligen kände i dag att jag ville göra var att baka muffins, så jag köpte hem grejer till det. Fast nu, väl hemma så känner jag mig ganska trött, så det blir nog inte något muffinsbak förrän i morgon.  Nu ska jag äta min middag/ kvällsmat och sedan blir det nog lite tv- tittande,

Har kommit ännu längre på halsduken, men måste absolut köpa mer garn.

Därefter diskade jag och plockade undan lite här hemma. Men kände mig hela tiden så himla seg och trött. Det blev att jag gick o lade mig vid 12 och sov en timme.

Inge hade pratat om att han och Wy skulle kommit förbi en runda vid elva, men de dök inte upp, vilket jag redan anat att de inte skulle eftersom jag själv inte ringde och skyndade på dem.

På kvällen satt jag framför tv-n och stickade en aning, inte blivit så mycket gjort annars. Men kommit en bra bit på halsduken.

  Fast jag får nog köpa ett garnnystan till, tre räcker inte anar jag. 

Sedan så var det nog rätt beslut att plocka in tomatplantan från balkongen, efter bara två dagar så har tomaterna redan börjat ändra färg från grönt till rött.  

Fredagen. Tja, några roliga stunder var det väl och några som kändes lite jobbiga och jag var så hiskligt trött när jag väl gick o lade mig fredag kväll.

Skulle ju träffa Inge o Wy fredag eftermiddag ute i Lyckeby, kl 16. Eftermiddagen och kvällen följde ett ganska typiskt händelseförlopp måste jag säga . Ett typsikt händelseförlopp när man har med min lillebror att göra.

Tänkte ju det att visst, träffa brossan och brorsdottern och umgås med dem en stund vid lekparken och sedan passa på o handla lite innan jag åker hem. Det låter ju inte så jobbigt, jag är nog hemma igen runt kl 19. Så länge jag inte behöver åka ut till Spandelstorp däremot, för det vill jag helst undvika.

Så jag mötte brossan vid lyckeby och sedan blev det en lång promenad bort till Wylies dagis, en väldigt lång promenad måste jag säga. Inges typiska "det är en liten promenad dit" vilket jag borde fattat egentligen betyder en rejäl sträcka. Väl där och med ömmande fötter, så hämtade vi upp Wylie och sedan mötte vi upp Sofie vid en lekpark. Wylie hade först varit lite gnällig och allmänt anti, men hon piggnade till när vi väl kom till lekparken och hon hade roligt och det var roligt att se henne ha roligt.  Vi passade Wylie en stund medan Inge försökte ringa ett viktigt samtal på mobilen. Alltid samma gamla stressiga vimsighet med brossan, bekymmer hit och dit, han kunde först inte komma i kontakt med den han skulle ringa till, så upptäckte han att han ringt fel nummer och så vidare och så vidare. 

Därefter beslutade Inge och Sofie att vi skulle äta middag ute hos honom

(i Spandelstorp). Började väl känna att energinivån sänktes en aning redan där. Men men, bättre en resa ut dit än att vi skulle åkt hem allihop till mig. 

Sofie och jag gick inom Willys och köpte till lite grejer till middagen, först var det meningen att vi skulle gått hela jäkla vägen ut till Spandelstorp från Lyckeby och bara vid tanken på det så tror jag att det sista av min ork flög sin kos. Men tack o lov så kunde Sofie låna brossan en tjuga till bussen.Tror inte jag orkat med den promenaden.

Jag lagade till middagen lite snabbt medan Inge städade undan. Eller lite snabbt var det nu visserligen inte, tvärt om, allting tar ju en sån hisklig tid när man har med Inge att göra. 

  Det blev en väldigt god korvstroganof, om jag får säga det själv, och efter maten så drack vi en kopp te och åt var sin muffins. Eller jag hoppade över muffinsen, vill inte äta saker som andra har petat en massa på.

Nu blev det lite krångel med att ta sig hem sedan. Sofie och jag hade stått och pratat en god stund vid busshållplatsen när vi tänkte det att "borde inte bussen kommit nu?", så vi kollade och upptäckte att bussen bara gick en gång i timmen på kvällen. Grrr. Så det blev att gå en bit till nästa busshållsplats och vänta en kvart i kylan. Så klockan var nästan 22 när jag väl var hemma, vilket inte spelar någon roll kanske, men jag hade ju räknat med att vara hemma vid kl 19, inte  kl 22. Trött och en aning slut. Så nu har jag fått gnälla färdigt över det.

I dag var det en runda in till stan och ett besök på mc-donalds med Anna, brukar bli ett besök där ungefär en gång i månaden. Sedan tittade jag inom garnbutiken och köpte lite garn, ska sticka mig en halsduk är tanken. Har börjat redan och kommit en bra bit på väg. 

Var länge sedan jag skrev något nu, har inte känt för att skriva någonting, har väl inte mått så bra. Deppig och så, deppig och uttråkad. Är inte kul att bara gå hemma och inte ha något vettigt att göra om dagarna, det är väl egentligen det som är felet. Har ju varit sjukskriven nu, minns inte riktigt hur många år, ca 4- 5 år kanske...  Finns ju inte direkt några vettiga sysselsättning för de långtidssjukskrivna, inga jag sett till i alla fall.  Bara några meningslösa ställen som typ "träffpunkten" och sådant i den vägen, som liksom mera andas vuxendagis. Visst, det är väl kul att det finns ställen dit man kan gå och ta en fika. Men vad ger det? Fika kan man göra hemma.

När man är för frisk för dessa vuxendagis, men för sjuk för arbetsförmedlingen så hamnar man lite mellan stolarna. Är det inte meningen att de sjukskrivna ska rehabiliteras och få hjälp tillbaka till arbetslivet ?

Det känns litegrann som om tiden går och här sitter jag och ingenting händer år efter år.

Samtidigt som jag vet att jag snabbt skulle bli sämre om jag hade med arbetsförmedlingen att göra, så känner man ju ändå att ingenting blir bättre av att bara gå hemma, tvärt om faktiskt. Det borde ju finnas något mellanting.

Men men... egentligen borde jag väl inte klaga och istället vara oerhört tacksam att jag har min sjukersättning och inte behöver dras med socialen.

Jag städade upp ute på balkongen i dag, kastade två vissnade tomatplantor, men den tredje, den som klarat sig bäst och är full av små fortfarande gröna tomater, tog jag in och ställde vid köksfönstret. Har tänkt länge att jag borde göra det nu när kylan kommit. Kylan och blåsten. Kanske kan den klara sig inomhus länge nog så tomaterna mognar?  Vore ju synd annars, med tanke på all tid jag lagt på det lilla projektet.   Har väl haft ganska kul i dag, blev lite pigg av att åka in till stan och träffa en kompis och gå några ärenden så jag orkade äntligen ta itu med balkongen.

Har inte hänt så mycket, möblerade om i dag, det bara blev så.....

Började med att jag skulle organisera om i garderoben och sedan blev det väl så att jag helt enkelt organiserade om i vardagsrummet också.... Kul. Bara synd att man måste stå ut med den fula soffan och vardagsrumsbordet.... grrrr Vet precis hur jag skulle vilja ha det, men som det är så får jag nöja mig med att flytta runt på de fula, söndriga möblerna. Eller ja, glasbordet är inte sönder, bara fult och stort och tungt.

I fredags så hade jag några av vännerna över på middag. Det blev en höstgryta och ris och lite roligt prat och lite dramatiskt trassel med kaffebryggaren. Eller i alla fall tyckte mina kaffe-beroende gäster att det var dramatiskt  . Men det ordnade sig i slutändan och alla fick sig en kopp kaffe.   

Skitsur. Grrrr mutter mutter mutter..... Fy sjutton, har en förkylning på gång. Vill inte vara sjuk nu! Har hällt i mig te gjort på ingerfära och citron, hoppas att det ska ta död på förkylningen innan den riktigt fått fart. Hatar förkylningar. Skyller på den blåsiga 2h promenaden jag tog igår. Elände.