Katt-drottningen

Inlägg publicerade under kategorin dagbok

Av Monica - 15 maj 2013 19:01


Gillade den här jättemycket, finns en och annan som jag innerst inne hade velat skicka den här till.


 




Snubblade över den här också och tyckte den var så rolig. 


 
 


Småfåglar är ju annars ganska illa ute när det gäller katter, i alla fall när det gäller min katt, men lite större fåglar och speciellt då kråkor tänker jag på är ju fenomenala på att sätta sig i respekt och till och med skrämma bort katter. Inte ensamma då givetvis, men jag har sett hur de kan gå samman några stycken och liksom nästan "omringa" en katt och kraxa, flaxa med vingarna och då känner sig nog de flesta katter ganska otrygga och går undan. Har hänt att min Sirap fått lämna en fångad sork eller så till kråkorna ibland.


ANNONS
Av Monica - 14 maj 2013 16:36


Urk. Denna dagen började väl lite så där... Steg upp kl 08. Jag hade gjort iordning frukost, stekta ägg och en smörgås och skulle sätta mig ned framför datorn o gå in på free-tv sidan o titta på nya avsnittet av "How I meet your mother". Öppnade balkongdörren för att få in lite frisk luft och vad hittar jag på balkonggolvet, precis framför balkongdörren? Resterna av en kaninunge, ett pyttelitet bakben och en hög med inälvor o pälsbitar. Urk. Inte alls särskilt kul att sitta ned sedan och äta frukost, äggen smakade inte alls. Fast innan fick jag ju ta en massa papper, massa massa och lägga över resterna och ta upp o kasta ut över räcket. Katten hade nog haft kul i natt. Naturen är grym.



Uppdatering. Kl 21. 40 Sirap åt ingenting på hela dagen, inte förrän nu på kvällen. UUUUndrar varför????





ANNONS
Av Monica - 25 april 2013 18:58


Torsdag, känns som det bara var i går som det var måndag. Steg upp vid kl 8, hade en del viktiga samtal att ringa, avskyr att ringa viktiga samtal. Men men... mycket som man avskyr här i världen men ändå måste stå ut med.

Nu har ju myrorna börjat dyka upp, de invaderar balkongerna o när man har balkongdörren öppen så smiter de jäklarna in i lägenheten, har läst på en massa ställen på nätet att om man häller ut lite funlight så ska myrorna dö av det, men de verkade inte alls intresserade. Jag städade och torkade runt fönster och balkongdörr med ättika, ännu en sådan där huskur mot myror (det sägs att de ska avsky lukten av ättika) men jag vet inte om jag tycker att det gör någon skillnad. Men det känns i alla fall lite bättre att ha gjort något, även om det antagligen är helt verkningslöst. Jag ringde faktiskt riksbyggen som är dem som har hand om felanmälningar här i hyreshuset, men fick det svaret att vi hyresgäster själva ska ringa Anticimex. Det vågar man ju liksom inte göra, tänk om man själv måste betala för det då?

Annars så var jag en runda hos Anna i dag, vi åt varma smörgåsar och satt sedan och pratade en stund och gick sedan  ut en runda i det fina men något blåsiga vädret.  Därefter så begav jag mig till kyrkogården och köpte penséer och planterade på pappas grav. Därefter blev det en snabb runda ned till willys och sedan hem. Inge kom över en runda, han hade med sig fika och det blev mycket pratande där med. Jag följde brorsan till busshållplatsen för en stund sedan och har nu dammsugit här hemma och passat på att vädra ut nu när solen är på väg ner och myrorna inte är lika intresserade av att klättra upp på husväggen och upp till balkongerna nu när solen inte längre ligger på där. 

Man går hela vintern o längtar efter den varma soliga våren, men glömmer varje gång bort att med våren kommer de förbannade jäkla myrorna.

Av Monica - 22 april 2013 17:01



Måndag igen, ännu en vecka avklarad och en ny påbörjad. Var ute hos Anna en runda, det blev den vanliga fikan och sedan blev det en lång promenad. Det var molnigt i dag men ändå ganska varmt, antagligen för att det inte blåste.  Vi stannade till o matade fåglarna på vägen in till stan. Tja, vi fick leta efter fåglarna först, de var inte på sina vanliga ställen utan höll till nära vassen av våriga anledningar.


Jag fick springa runt en hel del i dag för att kunna ladda en ny period på busskortet. Gick först o främst till det vanliga stället nere vid bergåsa men automaten där funkade inte, jag var lite osäker på var de andra automaterna låg, men Anna kände till ett ställe som låg nere vid kronan så vi gick dit. När det ändå var så fint väder så kunde man ju passa på att gå en lite längre promenad. Men automaten där funkade inte heller. Därefter beslöt vi att kolla automaten nere vid tågstationen och tack o lov så funkade den.

Visserligen så förstår jag att de inte vill hantera kontanter på bussarna, men när maskinerna inte funkar och man får springa runt över hela stan så saknar man faktiskt den gamla goda tiden då de inte tog 30 kr betalt på bussarna för att ladda korten. Illa nog att det kostar 410 kr att ladda en period på kortet, vilket ju är hurlöst dyrt.  310kr hade varit mer vettigt.  Men men, nog om det.   
 

I fredags så var Kalle och jag nere hos mamma en runda, hon sitter ju i rullstol för tillfället pågrund av ett brutet ben, det var tur att vi kunde åka ner dit för Kalle hade haft problem med sin bil och det var lite osäkert om bilverkstan skulle bli klar med den tills på fredag så vi kunde åka. Men det kunde vi alltstå.

Mamma verkade pigg och glad trots sitt gipsade ben. Vi åt middag och fikade och pratade lite om allt möjligt och sedan lånade jag två böcker av henne.  Vi åkte hem sedan bortåt kl 15 tror jag det var, lite osäker på det exakta klockslaget.

Inge o Kalle skulle egentligen ha kommit hit en runda i söndags på middag, men Kalles bil krånglade igen trots att han precis haft den på verkstan, tydligen så läckte den olja eller vad det nu var.  Kalle hade känt sig tvungen att därför snabbt laga sin cykel så han kunde ta sig till jobbet nu i dag, så middagen blev inställd. Istället ska bröderna komma hit på fredag, i alla fall om inget oförutsett inträffar.  Verkar vara en himla massa otur som går just nu. Först min katt, sedan mammas ben, sedan Inge som fick den där infekterade knölen bakom örat och så Wylies infekterade tand och så Kalles bil som helt plötsligt på kort tid får en himla massa fel. Hm... eller så är det jag som bara övertolkar saker och ting.


Av Monica - 17 april 2013 20:20

Tvättstugan idag, ve o fasa så tråkigt, nja det är väl inte så farligt egentligen, tråkigt jo visst och tidsödande. Jag tror att det är lättare när man har tvättmaskin själv, att bara kunna kasta in en omgång tvätt när man vill, istället för att vänta tills nästa tvätttid och ha en överfull tvättkorg som ska tas om hand.


I dag har jag städat upp ute på balkongen och planerat några penseér, så det ser vårfint ut, var ju också soligt och varmt i dag så man frös inte när man stod ute på balkongen.  Sirap låg och solade på fönsterbrädet större delen av tiden, han undrade väl vad matte hade för konstigheter för sig, som rörde runt bland krukor och kastade döda växter och skurade av balkongräcken och sopade bort jord. Konstiga människor. 

Jag upptäckte att myrhelsickena redan börjat röra på sig, fick in två stycken i lägenheten under tiden balkongdörren stod öppen. Hatar myror.

Av Monica - 16 april 2013 08:33


Gäsp, tisdag. Veckan drar sig fram i långsam takt, i alla fall känns det så just nu. Vaknade 07.30, har i alla fall fått in en ganska vettig dygnrytm nu på sista tiden, men hu så kallt det är på morgonen.


Var ute en runda hos Anna i går, blev fika och en promenad. Sedan på hemvägen så tittade jag inom willys och veckohandlade lite. Köpte bland annat en burk kikärtor och provade på att göra falafell, det blev okej men jag tror nog att det funkar bäst med en stavmixer, min gamla mixer är väl mest lämpad till att göra milkshakes, så den klarar inte av att mixa om det inte är lite vatten i och då blir det bara typ puré av det hela. Så falafellbiffarna påminde lite om potatisburgare i konsistensen, men goda. 


Uppdatering kl 17.27

Var på bokcirkeln i dag, på bussresan dit så träffade jag på Annas föräldrar. Gissar att de skulle ut till Anna. På bokcirkeln så blev det fika och det vanliga småpratet och så läste vi en novell, jag och annan tjej där hade båda fyllt år nyligen så vi fick var sin liten presentpåse. Kul. 









Av Monica - 14 april 2013 11:58


Är verkligen varmt och soligt i dag, verkar vara första riktiga vårdagen, i alla fall här nere i Blekinge. Roligt med tanke på den långa sega vintern vi haft och i går var det ju regnigt och dimmigt och allmänt grådaskigt, vilket mer eller mindre fick det att kännas som höst. Nu i dag märker man att det är vår.


Ska få hit Sofie och Beata om en stund, tror i alla fall att Beata kommer med, fick ett sms från Sofie och det var nog lite slarvigt textat, men tolkade jag det rätt så menade hon att Beata skulle följa med hit. Roligt. Ska snart gå o ladda kaffebryggaren.


Har inte hänt så mycket den här veckan, förutom Inge som kom ut hit två gånger för att jag skulle hjälpa honom att lägga om bandaget bakom örat. Han hade haft en inflammerad knöl bakom örat som de fått öppna upp på vårdcentralen och det var svårt för honom att lägga om bandaget själv. Men det är ju det man har syskon till.  I fall jag någon gång skulle behöver en njure eller något så är det ju bra att ha varit en hjälpsam och förstående syster  .


Uppdatering. Kl 17.33


Har haft väninnorna här, vi satt nog och pratade i två timmar, Sofie och Beata hade som vanligt mycket att diskutera. Sofie hade med sig bullar och jag plockade fram hjärtformade muffin, fick ju en muffinsform av Beata när jag fyllde år som man gör hjärtformade muffins i. Kul grej och den funkade jättebra, muffinsarna bara föll ur av sig själva när man vände den upponed. 

Efter fikat så åkte Beata hem och Sofie o jag gick en motionsrunda, det hade ju varit soligt större delen av dagen men när vi väl kom ut så hade det molnat till och när vi gick förbi studentviken så drog dimman in från havet. 

 

Jag stannade till vid Willys på hemvägen för jag hade ingen direkt middagsmat hemma. Kände för bakad potatis och tonfiskröra, men bakpotatisen var slut, så jag beslöt att göra mig några grillade smörgåsar istället. Så det blev bara att jag köpte en burk tonfisk och en flaska coca cola zero. Delade tonfiskburken med katten, hälften hamnade på mina smörgåsar och hälften i kattens matskål. Sirap åt med god aptit, men lämnade kvar lite i skålen, antagligen till efter eftermiddagstuppluren.




Av Monica - 12 april 2013 19:50


April har inte varit en bra månad, snarare sorglig och tragiskt. Min älskade katt Sigfrid har dött, han råkade ut för någon sorts olycka, vet inte hur. Men båda frambenen var brutna. 


Det hände tis den 2e, sent på kvällen så hörde jag honom ropa från ett svårtillgängligt område en bit ifrån hyreshuset där jag bor, det var mörkt ute men jag tog mig försiktigt ned bland stenar och taggiga buskar och träd och fick en glimt av honom. Han verkade inte känna igen mig, bara väste och morrade och ranglade fort i väg( var första och enda gången han nånsin morrat och väst åt mig), men jag hann se att ena frambenet såg konstigt ut. Det var för mörkt för att kunna följa efter. Det är ett jäkligt svårframkomligt område där nere, min gissning är att när de byggde det här hyreshuset för några årtionden sedan så kastade de ner all sprängsten för backen här en bit bort och sedan har taggiga buskar och stripiga träd vuxit upp där emellan.

Men i alla fall, först på eftermiddagen nästa dag hittade jag honom, det var en håla som bildades av några stenbumlingar och där inne hade han krypit in, det gick inte att nå honom där inne, men jag gick ner då o då för att försöka locka fram honom. Först på tors eftermiddag, den 4e, dök han upp och då såg jag i dagsljus hur illa skadad han var, ena frambenet hängde livlöst och släpade efter honom. Det gjorde ont i mig att se det.  Han verkade kunna stödja på det andra frambenet så jag trodde först att det benet var okej.


Man vet ju att man måste få stackarn till vetrinären, men att komma från tanke till handling är allt annat än enkelt när man har med en katt att göra, för en katt kan verkligen skada dig om det gör ont, det går inte att bara ta upp den och stoppa in den i transportboxen. De där kattinstinkterna kolliderade med varandra i Sigfrids lilla hjärna, å ena sidan så skrek han efter hjälp men han visste också att om någon tog i honom så skulle det göra ont, så därför sprang han undan till att börja med.  Jag fick sätta mig ner på marken och hasa mig närmare cm för cm tills jag kom tillräckligt nära för att ta ett rejält tag om nackskinnet, vilket verkligen tog emot för det är ju något man aldrig ska göra, men det var rådet jag fått av vetrinären. Ett stadig tag om nackskinnet och så blixtsnabbt in i transportboxen och slå igen luckan.

Det var bara ett problem, det är nästan omöjligt att själv få in en skadad kämpande katt i en transportbox. Burdörren slets av och katten slet sig fri och for klagande iväg från mig, han försökte hoppa upp på vår balkongen men utan fungerande framben gick ju inte det, så han smällde in i balkongen istället och han låg sedan flämtande och jämrande på marken nedanför.

Alltihop var nog det värsta jag varit med om, känslan av att inte räcka till, att se ens älskade husdjur lida, paniken som formligen skriker i ens huvud, känslan av hjälplöshet över hur man ska klara upp situationen . Sedan under alltihop så stod många ut av grannarna ute på sina balkonger och tittade ned på oss, jag avskyr verkligen människor ibland, en av de värsta stunderna i mitt liv var typ nån sorts underhållning för dem.

Jag gjorde ett försök till att få in katten, nu betydligt darrigare efter det första misslyckade försöket,  men det slutade med att jag återigen stod där med transportbox och lucka i varsin hand. Kattstackarn försökte i panik hoppa upp på balkongen en gång till och kollapsade sedan under balkongen och låg där skakande, flämtande och jämrande och jag kände bara för att börja gråta. 

Min bror Kalle kom kort därefter och vi lyckades gemensamt få in katten, jag tror att det var då eller kort där innan som jag märkte att publiken gått in i sina lägenheter, brossan höll i transportboxen medan jag fick in katten. Det blev en akuttid till destriktvetrinären, Kalle körde oss dit, stackars Sigfrid som alltid avskytt att åka bil gav för en gång skull bara ifrån sig små tysta jamanden och inte den vanliga högljudda klagan som det brukar vara.  När vi väl kom dit så hade all styrka gått ur stackars Sigfrid, han ville först inte komma ut ur transportboxen så det blev en liten kamp, men väl ute ur boxen så var han som en trasa, han hade alltid varit skygg för främlingar men han protesterade inte ens när vetrinären petade och klämde och drog i honom, han gnällde lite när hon rörde vid hans framben bara. Hon sa själv att han borde försöka bita henne och att han var alldeles för slapp i musklerna eller något sådant. (Det är svårt att minnas alla detaljer nu efteråt).

De röntgade honom och det syntes att båda frambenen var av, men deras kirurg var på semester, enligt lagen om alltings jäklighet, och med tanke på att nästa ställe som kunde operera låg 2 h bilfärd bort och att kattens allmäntillstånd var så dåligt, så beslöt jag att låta honom somna in. Ville inte utsätta honom för en massa onödigt lidande när det inte var säkert att han skulle klara sig. 


Vissa husdjur får man ett ovanligt starkt band till, alla sanna djurvänner håller med om att deras katter eller hundar (eller vilka små varelser det än är de tagit emot i sina hem) har sin egen personlighet, de har känslor och själ och tankar,  men vissa djur är faktiskt lite mer personlighet än andra.  Jag har haft katter hela mitt 32 åriga liv och Sigfrid var speciell, han var en liten person. Kräsen i maten, det skulle vara gormé eller tonfisk helst och ifall man var fräck nog att servera mjau eller något sådant så fick man en förolämpad blick.  Ibland kunde han få för sig att sätta sig på bakbenen och föra upp framtassarna som om han klappade i händerna/tassarna, oftast om det var något han ville, att man skulle släppa ut honom eller ge honom godare mat och han älskade att bli buren. Han var skygg av sig, det var bara matte han riktigt litade på.

Kommer att sakna honom så mycket.           


En liten konstig tillfällighet är att två dagar senare så halkade min mamma i sin trädgård och bröt vristen, hon och hennes make skulle äta middag ute för det var så varmt och soligt vårväder och hon halkade på en isfläck, hon for i backen och lördagsmiddagen for in i en buske.  Så stackars gamla mamma kommer att ha benet gipsat ett tag framöver. Världen är en konstig plats. Tur att hon inte var en katt.

Presentation

Omröstning

Vilken årstid gillar ni bäst?
 Vår
 Sommar
 Höst
 Vinter
 Alla årstider har sin charm

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Katt-drottningen med Blogkeen
Följ Katt-drottningen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se