Katt-drottningen

Alla inlägg under mars 2013

Av Monica - 27 mars 2013 16:47



Tankar kring förlåtelse och att inte leva i det förgångna.


Djupt inne i mig så finns det en hippie som gillar new age, flowerpower och allt som ryms i de där "do good feel good" tankegångarna. Den där inre hippien hade velat bo i en stuga på landet, vara självförsörjande och äta linsgryta och dricka ekologiskt vin till skenet av stearinljus och lyssna på spirituell musik.  Det är nu inte mycket av det som den där inre hippien faktiskt får göra, jag gillar inte vin först och främst och av någon anledning så har jag svårt att hitta sådan musik, men jag äter linsgryta lite då och då här i min tråkiga lägenhet och sedan jag blev gammal nog att rösta så har alltid miljöpartiet fått min röst.  Det är väl där min inre hippie får utlopp.  Det jag ville visa här var alltså den mer civiliserade och andligt vakna delen av mig som förstår det här med att man ska lämna de dåliga upplevelserna bakom sig, den del som förstår att hata någon är som att dricka gift och förvänta sig att den andra ska dö istället.  Den delen som förstår att en stor anledning till att världen ser ut som den gör är att vi håller fast vid våra oförrätter utan att inse att vi då också för alltid är kvar där och då. Vi kan aldrig bli riktigt fria förrän vi släpper taget om de mörka stunderna vi upplevt. 


Jag är precis som alla andra, jag har bra minnen och dåliga minnen, det finns dom som hade en mycket värre  tonårstid än jag och det är jag fullt medveten om.  I och med en flytt när jag var tolv år så utvecklade jag social fobi, ny plats, ny skola, nya människor. Men den riktiga katastrofen kom när jag började högstadiet, den sociala fobin blev allt värre och jag började skolka och det slutade med att jag skulle få speciell undervisning i vissa ämnen som då min klassföreståndare skulle hålla i och det var hon (förstår jag nu efteråt) allt annat än glad över.  Jag började ganska snart i mitt stilla sinne kalla henne för västhäxan (ni vet i trollkarlen från OZ), det var inget jag sa högt, bara tänkte .

Man kan tänka sig våra liv som en serie rum och varje rum är fyllt av ett visst minne eller av en viss tid i ens liv, bra eller dåliga, tragedier eller glädjande upplevelser. De dåliga rummen kan man bomma igen och de bra kan man passa på att titta in i då och då. Fast egentligen kan man inte bomma igen de dåliga rummen, för då växer skuggorna där inne och börjar sippra ut, utan istället borde man tänka som så att man inte ska låta vem man träffade i ett rum en gång för längesedan påverka ens liv nu. För vad är ett enda dåligt rum i den långa raden av rum som innehåller bra saker?

Men problemet är väl det att mina tankar ofta återkommer dit, den fjortonåriga jag som sitter där och blir mobbad av en vuxen.  Jag har många gånger tänkt att "jag är så trött på att älta det där, bryr mig inte längre, bara lås dörren till de där minnena och släng bort nyckeln". Men det går inte, tankarna återkommer. Jag tror problemet är det att den där fjortonåriga tjejen kände sig så ensam och hjälplös och det fanns ingen hon kunde prata med, ingen som brydde sig. Jag är allt som allt en person som inte blir arg, men ändå så finns det någonting inom mig som ibland skjuter rygg och visar tänder och klor när jag tänker på det där rummet, inte lika ursinnigt längre kanske, men ändå.  Jag vill verkligen släppa taget om de minnena, tänker logiskt på att västhäxan inte kan ha mått särskilt bra, tänkt att jag nog ska kalla henne vid namn, Sonja A, att hon var en människa med en historia, med tankar och känslor och att det oftast finns en anledning till att folk beter sig som de gör, att hon inte kan ha mått bra psykiskt och kanske inte förstod att jag inte mådde bra. Att jag har social fobi kom ingen på förrän jag gick i gymnasiet och att jag har många drag av Asberger syndrom kom inte fram förrän jag var runt 25, så allt hon såg var en blyg fjortonåring som skolkade mycket och knappt sa ett ord.  Men nej, det finns ingen ursäkt. Men det spelar hur som helst ingen roll.

I början tänkte jag som så att det faktum att jag behöver glömma och förlåta har ingenting med den satkärringen att göra, det har med att hon inte förtjänar att uppta utrymme i min hjärna. Det har med att hata är som att dricka gift och förvänta sig att den andra ska dö. Det har med att jag önskar att den fjortonåring jag var reser sig upp och går ut ur det där lilla rummet, något hon inte vågade göra då för "så kan man ju inte göra". 

Att förlåta är som att släppa taget om de inre såren, om ilskan och säga till sig själv att jag behöver inte bära runt på den här bördan, men tyvärr så är det inte riktigt så lätt heller, för tankarna är vara vid att återkomma och man måste säga samma sak igen och då kanske man inte kan uppmana samma inre klarhet utan ilskan skjuter rygg och väser fram sin vitglödgade vrede. Man måste programmera om sig själv. Så när minnena återkommer så försöker jag tänka att "låt det vara" det är ett enda rum, det finns många många roligare som är värda att lägga tid och energi på, titta in i dem istället.




ANNONS
Av Monica - 15 mars 2013 20:29


Vaknade verkligen tidigt i dag, redan 07.20, helt otroligt för att vara jag, den typen som lätt kan sova tills kl 10- 12 om jag inte ser upp. Men jag vaknade och var ganska pigg otroligt nog, trots att jag inte somnade förrän efter kl 02 i går natt.  Men det är ju bara bra, så får lilla jag möjlighet att ställa dygnsrytmen i ordning. Det är ju ett himla jagande efter den där dygnsrytmen, ibland har man fångat den ett litet tag men sedan plötsligt slinker den iväg igen.  


Jag hade visserligen tänkt stiga upp tidigt, men inte riktigt så tidigt utan snarare runt kl nio, var nämligen tvungen att få tag på försäkringskassan, jag kunde ta det lugnt på morgonen alltså, ordna med en kopp kaffe och sedan lite efter kl 08 börja ringa.  Men först lite innan kl tio gick det att komma fram till den avdelning som har med bostadstilläggen att göra. Innan dess lät det bara "linjen är överbelastad just nu." Suck.


Sedan vid 12 skulle jag ut till Anna,  hennes svägerska dök upp vid kl 13 någon gång, hon hade med sig två hundar var vid den ena var en bedårande liten hundvalp.  Det blev kaffe och kladdkaka och mycket djurprat och andra roliga ämnen      . Sedan blev det en lång promenad. 

 


Nu hemma så har brorsan ringt och pratat några gånger, väääldigt mycket jobbprat från honom numera, visserligen började jag bli trött på allt prat om romartiden och andra historiska epoker när han var arbetslös, men nu är jag så himla trött på allt prat om konstgräsplaner och den korrekta skötseln där av att jag börjar sakna diskussioner om historia.



   

ANNONS
Av Monica - 8 mars 2013 19:36


Jag hade fått in ett ganska bra dags-schema nu under februari- mars och lyckats få till en ganska bra dygnsrytm, men nu mådde jag inte så bra denna veckan och schemat följdes inte. Sov typ till 10.30 i dag. Inte bra. 

Ska börja om i morgon, upp kl 09. Jo jag vet, för normala människor är det sovmorgon att sova till kl 09. Men men...
Var och veckohandlade i dag, var lite jobbigt mycket folk i affären tyckte jag eller så var det bara jag som var lite extra stresskänslig.

När jag kom hem beslöt jag att sätta i gång med storstädade, det har blivit si och så där med städandet under veckan. Upptäckte att det var himla svårt att få ryamattan i bra skick, ryamatta + två katter = ett himla dammsugande och ristande. Man inser inte hur mycket päls de där små liven släpper i från sig.

Suttit lite och tittat på aftonbladets hemsida nu på kvällen, galna nordkorea och atomvapen? Låter som början på en spännande katastroffilm, ni vet den sorten där civilisationen fallit och spillror av mänskligheten överlever i ruinerna av vad som en gång varit städer och måste slåss mot atomvintrar och hänsynslösa rövarband och sjukdomar och allt sånt där. Tack o lov att vi lever i verkligheten.    

Av Monica - 7 mars 2013 18:54


Var ute hos Anna en runda i dag. Vi fikade och gick sedan en runda,  jag passade på att mata fåglarna, hade lite bröd över som jag tog med mig. Istället för att kasta det så tänkte jag att jag kan ju göra en god gärning och ge fåglarna det. I vanliga fall så är det Anna som matar fåglarna, hon är ju "måsdrottningen", det är ganska intressant att iakta de olika fåglarna som håller till nere vid vattnet, måsarna är ju totalt orädda och kastar sig över brödbitarna, skator och kråkor är försiktigare och ankorna eller änderna eller vad det nu är ( de som flyter runt på vattnet typ) skräms nog mer bort att måsarna än av oss människor skulle jag tro.

 

Det är bara synd att det inte räcker till alla stackars fjäderfän, för även om man skulle haft med sig två, tre stora limpor så skulle det inte räckt till de stora mängder fåglar som desperat letar efter mat just nu.  Oftast tänker folk bara på att mata dem fram till januari, kanske februari typ och tror att nu när våren är på gång så klarar dem sig sjävla.  Men så är inte fallet.

Jag har ibland tänkt att det vore roligt att sätta upp en sådan där automat som man lägger fågelfrön i åt småfåglarna i något av träden här på baksidan av hyreshuset. Vore kul att sitta och titta på från köksfönstert. Vet att mina katter hade äääälskat det. 

Det blev en ganska lång runda sedan runt stan, fick faktiskt lite träningsvärk i benen. Men det är ju bara bra, frisk luft och sol och raska promenader är precis vad man behöver efter den lång mörka vintern.





Presentation

Omröstning

Vilken årstid gillar ni bäst?
 Vår
 Sommar
 Höst
 Vinter
 Alla årstider har sin charm

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Katt-drottningen med Blogkeen
Följ Katt-drottningen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se